Ibland hatar jag killar..
Söndags eftermiddag, och här sitter jag bakfull. Kan bara skylla mig själv. Jag lärde mig att jag är på tok för liten för att dricka en hel flaska vin själv. Man blir ju fan totalt dum i huvudet, och sen är de väldigt obehagligt när man faktiskt behöver anstränga sig för att ens GÅ. Blöh..
Hur som helst, Magnus åkte ju från mig vid 12 tiden inatt. Och jag tycker faktiskt, att det är jobbigt. Och ska jag vara helt ärlig så hade jag inte druckit så mycket som jag gjorde, om jag inte vetat om att han skulle åka. På nåt sätt är alltid avsked lättare med alkohol i kroppen.. Jag har sån sjuk jevla seperationsångest. Hur som helst så blir jag ensam här hemma i en vecka nu, jobbar ju hela veckan lång iofs - Har fortfarande inte bestämt mig för om det är positivt eller negativt att "jobba" bort veckan..
Efter att Magnus åkt så stack jag och Molle till Palace. Evigheter sen jag var där. Är alltid roligt att träffa lite folk ute sådär, men gårdagen sög verkligen. Molle var packad, och satt i baren hela kvällen. Och jag umgicks lite med Micke. Dansade och snackade lite skit. Mitt i en av min och Mickes konversation så kommer det fram en helt okänd kille, och säger något i hans öra och går därifrån. Jag frågade då Micke vad han sa... Killen hade sagt "Bara så du vet så är den du pratar med en kille" Och jag blev först väldigt paff. Känns som om man vore över de där nu...? I högstadiet jävlades alltid folk med mig om att jag såg ut som en kille, eftersom jag använde hiphopkläder för att dölja den ätstörningen jag hade då. Folk hade jätteproblem med att jag klädde mig "killigt" och det var självklart skitkul att jävlas med mig dagligen om det. Iaf.. Först blev jag mest arg, och jag gick fram till den där killen coh konfronterade honom och frågade vad han egentligen menade. Han stod då där, rakt uppochner och sa att han visste att jag var en kille..? Vi diskuterade detta ett tag, sedan vände jag mig om, till vad antingen var hans flickvän eller tjejkompis, och frågade henne "tror du också det?", Jag fick då som svar "Asså, jag vet ju inte..." och just i det ögonblicket så var jag SÅ nära att dra upp mitt linne och visa mina tuttar, Micke kom dck bakifrån och drog mig därifrån.. Jag var faktiskt ledsen resten av kvällen. Jag fattar inte att människor kan vara så jevla elaka. Och ibland börjar jag nästan tvivla på mig själv, ser jag verkligen ut som en kille? De kändes inte som de hade något att grunda det på.. Igår hade jag plattat mitt hår, sminkat mig, hade kort kjol, en blus, en rosa tröja och en slips över. Tittar jag på mig själv i spegeln, så tycker jag fasen INTE att jag ser ett dugg killig ut.. men tydligen tolkar omvärlden detta anorlunda...
Egentligen borde jag bara skratta åt det, skratta åt att de är så patetíska och se grejen som en rolig grej. Men jag kan fan inte göra det... Vi gick därifrån vid Tre tiden. Molle skulle sova hos mig, och vi stannade påvägen för att molle promt skulle köpa pizza och ta med sig.. Molle var full och drygade sig med alla han såg, så jag gick och satte mig istället. Och de tog mindre än 10 sekunder innan en utlänsk kille i kanske 25-27 års åldern började hålla på.. jävla slask. Och det sjuka är att.. killar BRYR SIG INTE om man säger ifrån... Vafan är de för jevla värld vi lever i egentligen? Jag är så sjukt jevla tacksam över att Magnus är den han är. TACK FÖR DET!
Aja, skrivit av mig lite nu iaf. Visst är jag duktig Sarah? ;)
Ikväll blire väldigt lugnt. Kanske tar mig en sväng till Åby om ett tag. Gosar med hundarna. Det får mig alltid på bättre humör. Sen får vi se vad som händer ikväll, Marcus kanske kommer förbi? Återstår att se.
Hur som helst, Magnus åkte ju från mig vid 12 tiden inatt. Och jag tycker faktiskt, att det är jobbigt. Och ska jag vara helt ärlig så hade jag inte druckit så mycket som jag gjorde, om jag inte vetat om att han skulle åka. På nåt sätt är alltid avsked lättare med alkohol i kroppen.. Jag har sån sjuk jevla seperationsångest. Hur som helst så blir jag ensam här hemma i en vecka nu, jobbar ju hela veckan lång iofs - Har fortfarande inte bestämt mig för om det är positivt eller negativt att "jobba" bort veckan..
Efter att Magnus åkt så stack jag och Molle till Palace. Evigheter sen jag var där. Är alltid roligt att träffa lite folk ute sådär, men gårdagen sög verkligen. Molle var packad, och satt i baren hela kvällen. Och jag umgicks lite med Micke. Dansade och snackade lite skit. Mitt i en av min och Mickes konversation så kommer det fram en helt okänd kille, och säger något i hans öra och går därifrån. Jag frågade då Micke vad han sa... Killen hade sagt "Bara så du vet så är den du pratar med en kille" Och jag blev först väldigt paff. Känns som om man vore över de där nu...? I högstadiet jävlades alltid folk med mig om att jag såg ut som en kille, eftersom jag använde hiphopkläder för att dölja den ätstörningen jag hade då. Folk hade jätteproblem med att jag klädde mig "killigt" och det var självklart skitkul att jävlas med mig dagligen om det. Iaf.. Först blev jag mest arg, och jag gick fram till den där killen coh konfronterade honom och frågade vad han egentligen menade. Han stod då där, rakt uppochner och sa att han visste att jag var en kille..? Vi diskuterade detta ett tag, sedan vände jag mig om, till vad antingen var hans flickvän eller tjejkompis, och frågade henne "tror du också det?", Jag fick då som svar "Asså, jag vet ju inte..." och just i det ögonblicket så var jag SÅ nära att dra upp mitt linne och visa mina tuttar, Micke kom dck bakifrån och drog mig därifrån.. Jag var faktiskt ledsen resten av kvällen. Jag fattar inte att människor kan vara så jevla elaka. Och ibland börjar jag nästan tvivla på mig själv, ser jag verkligen ut som en kille? De kändes inte som de hade något att grunda det på.. Igår hade jag plattat mitt hår, sminkat mig, hade kort kjol, en blus, en rosa tröja och en slips över. Tittar jag på mig själv i spegeln, så tycker jag fasen INTE att jag ser ett dugg killig ut.. men tydligen tolkar omvärlden detta anorlunda...
Egentligen borde jag bara skratta åt det, skratta åt att de är så patetíska och se grejen som en rolig grej. Men jag kan fan inte göra det... Vi gick därifrån vid Tre tiden. Molle skulle sova hos mig, och vi stannade påvägen för att molle promt skulle köpa pizza och ta med sig.. Molle var full och drygade sig med alla han såg, så jag gick och satte mig istället. Och de tog mindre än 10 sekunder innan en utlänsk kille i kanske 25-27 års åldern började hålla på.. jävla slask. Och det sjuka är att.. killar BRYR SIG INTE om man säger ifrån... Vafan är de för jevla värld vi lever i egentligen? Jag är så sjukt jevla tacksam över att Magnus är den han är. TACK FÖR DET!
Aja, skrivit av mig lite nu iaf. Visst är jag duktig Sarah? ;)
Ikväll blire väldigt lugnt. Kanske tar mig en sväng till Åby om ett tag. Gosar med hundarna. Det får mig alltid på bättre humör. Sen får vi se vad som händer ikväll, Marcus kanske kommer förbi? Återstår att se.
